Bo i husbil permanent provocerar & inspirerar

bo i husbil

Bo i husbil? Permanent? Vi får så många olika reaktioner när vi berättar om vår nya livsstil. De allra flesta tycker att det är väldigt inspirerande. Men vi provocerar också.

Vi är båda två nyfikna. Nyfikna på vad som finns utanför vår vanliga sfär. Men vi är inte äventyrliga och vi är inte modiga. Är inte alls intresserade av att kasta oss utför stup, vandra i djungeln eller utsätta oss för andra faror. Vi är ganska fega egentligen. Men vi har inga som helst problem att byta miljö och inte heller att låta tankar få fäste och sedan agera. Vi har inga behov av att stanna kvar i något. Inte bara för att. Om vi stannar så gör vi det för att vi vill. Genom att bo i husbil kan vi t.ex. byta miljö hur ofta vi vill.

De flesta i vår omgivning har nog lärt sig hur vi fungerar nu. Och accepterar det. En del skakar säkert på huvudet och tycker vi är smått galna. Men det är fine, vi har inga problem med att gå våra egna vägar. Vi upplever vårt liv som vi vill, tar inte hänsyn till andras reaktioner, det är deras egna ansvar. Vi ansvarar för vår kärlek till varandra och till vårt liv. Att ta tillvara på intressanta möjligheter som dyker upp.

Att bo i husbil är inte enligt normen

Ja den där normen. Den sätter käppar i så många hjul, hjul som kunde snurrat på om ingen stoppade in de där normkäpparna i hjulen. När man gör något som är utanför normen så kommer det alltid reaktioner. Det provocerar helt klart. Att vi gör som vi vill och inte som alla andra gör. Jag kan inte riktigt alltid bemöta reaktionerna för jag vet inte vad jag ska säga. Det vanligaste vi får höra är att vi är modiga. Och jag förstår att det är menat som komplimang och att den som säger det tycker det är modigt att bryta normer. Vi har inga problem att göra det, därför slår det slint i mitt huvud.

Det är inte modigt för oss. Det krävs inget mod, vi behöver inte jobba med några rädslor för att genomföra våra förändringar. Att bo i husbil är inget annat än glädje och nyfikenhet. Finns inga rädslor alls för att släppa lägenhet och alla våra saker. Det är bara befriande.

Är det så att den som tycker vi är modiga själv har en rädsla för att göra det den egentligen skulle vilja göra och att vi med vårt initiativ matar den rädslan? Och att vi då upplevs modiga? Jag vet inte. Jag bara spekulerar, för jag vet ju inte hur det är. För mig är mod när man bemöter en rädsla. För oss finns inga som helst rädslor med i detta beslutet.

Kanske därför vi provocerar, för att vi inte är rädda, för att vi bara gör? Vi tycker det är enkelt att ta nya beslut. För vi resonerar som så att det är bara att ta nya beslut igen. Vi kan bo i husbil i ett år eller fem år. Vi har ingen aning. Vi kommer garanterat ta nya beslut, det gör vi ju alltid och det är precis så vi vill ha det.

Vi inspirerar!

De flesta tycker som sagt att det är spännande, roligt och inspirerande. Det är underbart att få så mycket pepp och hejarop från er alla! Och ni som säger att vi är modiga och ni som tycker det, jag blir glad, jag kan inte bara se själv att det är modigt. Men det gör inget – för vi får tycka olika, det berikar bara!

Se här bara, några få av alla fantastiska kommentarer vi fått när vi berättat om nya livsstilen om att bo i husbil.

”Så spännande!”

”Vi tar med tältet och blir grannar en vecka eller två!”

”Så rätt, lev nu!”

”Tror ni kommer få det fantastiskt bra!”

”Bra val, ser fram emot att följa er”

”WOW”

”Häftigt och inspirerande!”

Häng gärna med i vår livsstil här på bloggen eller/och i våra instagramflöden! @webbtanten och @roger_on_wheels

/Anna

PS. Bilden är från en av bilarna på mässan där vi köpte vår bil. Vår inredning är ljusare 🙂 Bilder kommer så klart när vi hämtat vår egen FrankieBoy!