Aj, aj, aj det smärtar och det krampar

ambulans fotö

Vi duckar för corona och covid-19 men ambulanstransport och sjukhusbesök för Roger blev det ändå.

En av alla tusen anledningar till att vi gärna håller till ute i skärgården är för att det är färre människor där. Smittorisken känns mindre. Vi får mat levererad där vi står och vi känner oss väldigt trygga. Men det var ändå inte en så bra plats med tanke på vad som hände i söndags.

Ambulanstransport för Roger

På Fotö blev det en lång väntan på ambulansen när Rogers intensiva magsmärta kom sent i söndags kväll. Först fick jag (Anna) vänta i telefonkö på 1177 i 45 minuter och sedan ytterligare nästan en timme innan  ambulansen kom. Det var väldigt jobbigt för Roger, han klättrade på väggarna i FrankieBoy och kunde inte hitta någon ställning som var bättre än den andra. Smärtan ville inte ge sig, han led fruktansvärt och det fanns inget jag kunde göra.

Har i efterhand fått veta att det finns en ambulans på Öckerö, men den var troligen upptagen på annat håll. Det är tryggt att veta, när vi tänker på de som bor där ute på öarna på heltid. Det finns även en helikopterplatta om det skulle behövas.

När ambulansen från Lundby kom fram fick Roger direkt smärtstillande och lättnaden infann sig ganska snabbt. När han kom fram till Sahlgrenska var smärtan mycket mindre intensiv men fortfarande hade han väldigt ont.

ambulans fotö

Ambulanspersonalen tog så väl hand om Roger i FrankieBoy och sen även i ambulansen.

De hittade dessvärre inte orsaken till smärtan. Ultraljud, prover och två nätters observation, men inga svar. Hade ju varit bra om smärtan ville återvända när han var där, men sån ”tur” hade han inte. Gallblåsan opererades bort för ett antal år sen, inga tecken på tarmvred, blindtarmen så pluttig så den hittades nästan inte ens och alla prover var bra.

Jag ensam hemma

Jag fick inte åka med, då Sahlgrenska så klart har besöksförbud just nu. Första natten ensam i FrankieBoy var jobbig, dels för att jag inte sov så mycket då jag var orolig för Roger och dels för att husbilen, trots ett ganska skyddat läge, gungade kraftigt av hårda vindar.

Vi hade en del SMS-kontakt där under natten för jag ville ha uppdateringar på allt som hände. Men fram på småtimmarna somnade vi båda, i varsin ände av Göteborg.

Jag passade på att jobba mycket, kollade på ett par filmer och den andra natten sov jag som en stock i 10 timmar. Oron var borta och jag somnade med vetskapen om att det troligen var sista natten själv.

Dagen efter packade jag ihop allt, tömde det som skulle tömmas och körde till vår hemadress dit Roger blev körd med taxi när han blev utskriven efter två nätter på sjukhuset.

Läkaren som skrev ut honom gissade på en gallsten i gallgången, så när den passerat så försvann smärtan. Roger mår bra och vi står nu några nätter hos hans föräldrar. Vi är ”hemmahemma” här och vi kan dessutom snabbare ta oss till sjukhuset om smärtan mot förmodan skulle komma tillbaka snart igen.

Roger känner sig väldigt väl omhändertagen, både av ambulanspersonalen och alla på sjukhuset. Att hamna på ett friskt (coronafritt) sjukhus tyckte han var väldigt tryggt.

Två nya erfarenheter

Roger hade aldrig tidigare åkt ambulans och jag hade aldrig sovit själv i FrankieBoy. Så vi är nu två erfarenheter rikare!

/Anna & Roger

Vill du se mer av vår vardag?

Anna & Roger Forsberg

Anna och Roger Forsberg

Vi bor på heltid i vår husbil FrankieBoy. Arbetar deltid med digitala tjänster i egna företaget VimleWebb AB. Lever så mycket bättre med hela Europa som vårt vardagsrum.

Båda två är förändringsberoende och nyfikna. Lever minimalistiskt och är tillsammans 24/7. Använd gärna meny och sökfunktion för att läsa mer om oss, våra erfarenheter, boplatser och färdvägar.